Lyckan över det lilla

Här om dagen när jag var ute och sprang längst havet fick jag syn på en alldeles fantastisk liten minibuske som for runt i blåsten. Kanske var det ett djur som gnagat av den eller kanske var det en rest från när Malmöstad trimmat längs cykelvägen? Hur som helt var den rund, yvig och alldeles underbar!

Att den skulle hem med mig var självklart och jag kunde redan se kvisten står en en mörk urna framför mig på mitt lilla runda bord. Samtidigt ville jag inte slopa min löptur så jag gömde den lilla busken i ett snår längst cykelvägen för att plocka upp den en annan dag. Ja, ni hör ju… Inte helt normalt!

Lyckan när den fanns kvar när jag cyklade hem från Svt i går eftermiddag. Det var tydligen ingen annan som sett vilken otrolig skatt jag gömt där i buskagen…

Jag märker hur mycket jag har ändrats med åren och tur är väl det. Jag minns tillbaka och tänker på vad det var som gav mig kickar och gjorde mig lycklig när jag var yngre och jag tror att det var just resor och känslan av lycka då jag köpte något fint till mig själv. Helst kläder, helst något dyrt. Jag älskar fortfarande vackra landskap och vyer kan känna lyckan bubbla inombords när jag ser en ny plats men den behöver inte vara på andra sidan jorden, ibland räcker det för mig att ta cykeln och känna doften av höst slå emot ansiktet och se hur solen lyser snett på de vissna fröställningarna som kantar vägen igenom skogsdungen på vägen ner mot stranden.

Och visst älskar jag fortfarande vackra saker men kicken av att skaffa något nytt har med åren blivit kortare och kortare. Ibland har känsla lämnat mig samtidigt som jag klivit ut med kassen i handen genom affären… Nu försöker jag att inte handla så mycket nytt och endast när jag behöver något och inte för kickens skull. Har märkt hur jag även lugnat mig med att loppisfynda. Ofta när jag står där i kön för att betala några småsaker jag plockat ihop ställer jag mig själv frågan om jag verkligen behöver ännu en vas eller en tekopp, oftast är svaret nej och det finns något befriande i det. Att gå ut tomhänt och känna att det var en ok loppis-tur ändå!

Jag försöker att hitta lyckan i de små detaljerna, kanske är detta något som kommer med åldern och för detta känner jag mig oerhört tacksam. Bring it on!! Lyckan över den sista dahlian för säsongen..

En höstfärgad duk och en kvist rönnbär.

En tallrik med rester från gårdagen som enkelt förvandlas till en lyxig höstlunch.

Det kanske låter banalt med den som blir glad för det lilla har väldigt mycket att glädjas över…

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.