Jag har gått runt med en pyrande ångest i mitt bröst efter de senaste klimatrapporterna. Gränsen är nådd, vi måste på allvar börja tänka om. Vi kan inte fortsätta leva på det sätt vi gör om vi vill att våra barn ska få chansen att se sina barn växa upp. Det är svårt att ta in och det känns tungt att tänka på att världen som vi känner den är hotad…
Visst kan vi alla dra vårt strå till stacken men det kommer att krävas hårda lagstiftningar mot våra stora multinationella företag som faktiskt är dom största miljöbovarna men så klart måste vi alla kämpa, stora som små. Vi måste tänka om och inspirera varandra så att vi tillsammans kan vända dessa negativa trenderna innan det är för sent, för vi har fortfarande chansen! Jag vill gärna tipsa om ett nytt Instagramkonto @klimatklubben.se. Dom samlar tips och ger en massa klimatsmarta råd, in och följ vetja!
I går när min ångest var som värst tog jag och förbarmade mig över ett gäng med Palettblad som blivit utkastade på terassen efter ännu ett lusangrepp. Just trädgårdspyssel brukar hjälpa mig när det trycker i bröstet och det känns tungt att andas. Att får jord på händerna, plantera om växter och ta sticklingar är ofta den bästa medicinen. Min kära samling Palettblad dog i ett massivt lusangrepp förra året men som tur var hade jag gett sticklingar till min syster som jag nu i min tur fick tillbaka dessa plantor igenom. Det är fin det där, att dela…
När jag såg att de små lössen var tillbaka körde jag en såpa behandling och sen ställde jag ut alla plantorna så att insekterna ute kunde göra sitt.
Många plantor på tillväxt, många med färdiga rötter.. Eftersom det börjar bli fullt i mina fönsterkarmar tog jag en rejäl kruka och satte en massa små sticklingar i den. Och lössen dom är nu ett minne blott! Tillsammans blev de små stackarna maffiga och visst är det så, tillsammans är vi starkare!
