Nu finns det plats för många!


Jag har haft två långa älskade kyrkbänkar från Venedig längst mitt matbord och när jag skilde mig så blev jag av med dessa två. Jag tycker att det känns jobbigt att skiljas från saker som betytt mycket för en och som hängt med under en lång tid, jag blir väldigt fäst vid just möbler för det finns så mycket minnen i dom. Men att bli av med saker öppnar ju även upp för förändring, vilket vi alla behöver ibland. Nu så har det äntligen hittat hem ett gäng nya stolar, tack vare Dakabom som varit ute på skattjakt nere i Europa.

Även i dessa gamla stolarna finns det en massa minnen, sitsarna är skönt insuttna och det finns lite repor och skavanker här och var. Stolarna har varit levt och nu är det min tur att använda och sätta min prägel på dom.

En brokig samling i samma dova färg gör att det håller ihop fint, jag tröttnar aldrig på omaka stolar. Runt mitt matbord ska det finnas en stol för alla smaker, precis som mina gästers personlighet. Jag gillar tanken att vi är alla så olika men samtidigt är vi gjorda av samma material!

 
 

Lämna en kommentar

Your email address will not be published.